barnresan

RD 14, torsdag 12/7: Testdag.

I dag är det dag 14 sedan återföring, dag 36 i cykeln och vår testdag.

Vi gjorde faktiskt testet redan i går kväll, då min man inte har semester och börjar jobba tidigt. Oavsett resultat känns det inte så bra att ta testet en morgon för att han sedan bara ska åka.

☆

Vi hade inte varit så nervösa på lääänge! Besvikelsen sköljde över oss då vi återigen fick vi se ett enda streck som låg där; alldeles, alldeles tydligt och skarpt. Inte gravid.

För hur mycket vi än vred och vände fanns det inte tillstymmelse till ens något svagt andra streck och hoppet om ett sent ”plus” kunde också slockna. Jag gjorde ett till i morse också bara för att kunna säga till kliniken att jag testade negativt på vår officiella testdag.

☆

Just nu känner jag mig så galet, otroligt, megajättetrött på att se dessa ensamma streck. Vill helst bara kasta bort alla ägglossningtest, graviditetstest, tabletter och sprutor som ligger kvar på en hylla i badrummet.

Även om det bara är vår andra återföring så ligger det ju flera år av just denna syn bakom oss. Minus på minus på minus.

Den här gången känns det extra jobbigt. Min mens är 8 dagar sen och även om Lutinus kan skjuta upp mensen så gjorde det ändå att vi hoppades och trodde på den här gången. Jag har tagit två tabletter per dag istället för tre (som förra gången) och ändå har det inte kommit något blod. Förra veckan var det pyttelite beige och härom dagen var det lite svagt rosa vid ett tillfälle.

Men när smärtan i ländryggen tilltog och det enda jag kände var allt det som är min klassiska innan-mens-värk som strålar från magen och ryggen ner längs benen, då kom en liten tanke på att det inte gått vägen.

☆

Till och från har jag i dag känt att jag aldrig mer vill göra en återföring för att i nästa sekund bara vilja göra en så fort som möjligt för att få något annat att tänka på.

Många försöker trösta genom att säga hur länge andra fått kämpa men det spelar ingen roll. Det är jättestarkt av alla dem (kanske till och med av er; någon av ni som läser) – men det är ju deras resor. Jag är nog inte personen som orkar göra 15 försök och kanske inte få något alls för det; kanske inte en liten skymt av en positiv sticka – kanske inte ett enda bevis på att det faktiskt går och kan fästa och bli något.

Jag vet att om ett par dagar kommer den här känsloröran att lägga sig och bara mensen får passera kommer hoppet om nästa återföring och prick tändas.

Förutom det här är det annat som också är jobbigt just nu så det är verkligen dubbelt med sorg.

Tack för att ni hoppades med oss även denna gång! ❤