barnresan

Här är en sammanfattning av lillasysters 3 första månader då månadsinläggen som jag påbörjar aldrig blir färdigställda av nåååågon anledning! Kanske för att det verkligen är full rulle och när barnen ska sova är jag lika trött, haha!

Juli 2020: Lillasyster 1 månad.

Precis som storebror var hon redan från födseln väldigt stark i nacken. Jag ammade de första två dagarna men kände att det inte är värt det. Det är SÅ mycket jobb och engagemang och ändå är det inte säkert att det funkar. Viktigast för mig och oss har varit att allt ska gå så smidigt som möjligt och jag hade inte klarat att ha en bebis vid bröstet dygnet runt och sedan orka vara närvarande för vår 1-åring. Nu slutade jag ju nästan direkt men fram till dess kunde jag inte lägga ner något av barnen. Jag har prioriterat att jag också får sova, att bebisen blir mätt – och att även pappan kan ge mat.

Det är så klart skillnad med att ha en bebis nu när vi har ett barn sedan tidigare. Vi har valt att dela upp så att vi sover med varsitt barn varannan natt, för att alla ska sova så bra som möjligt. Allt känns å ena sidan mycket lugnare denna gång, men å andra sidan har jag blivit mycket mer orolig. Jag läste någonstans om en som gärna ville ha fler barn men som kände att det är ju inte bara kärleken som blir större utan även oron och att hen inte skulle klara av att oroa sig ännu mer, livet ut.

Augusti 2020: Lillasyster 2 månader.

Syskonen följer varandra väldigt väl i vad och när olika saker händer. Fästa blicken, första leendet… Vi har en tjej med magknip på kvällarna men försöker ge magmassage och använda pysventil. Vi har verkligen passat på att ”hemestra” denna sommar. Lokala utflykter och fikaställen. Jag är så mycket piggare kroppsligt än efter förra förlossningen så det har gått väldigt bra. Tänk att det kan vara sån skillnad!
Hon ligger nästan ett streck över medelkurvan men följer den bra. Hon har också fått vaccin för rotavirus, något de började med i somras (och som storebror inte fick).

September 2020: Lillasyster 3 månader.

Vi hade ju en väldigt glad och nöjd första bebis tyckte vi. Något vi märkt nu sedan lillasyster kom, är att sömnen varit bökig för honom – även om många har det mycket tuffare förstås. Storebror ville verkligen vara nära, nära mest hela tiden så vi fick vagga honom i famnen när han skulle somna och han vaknade ganska fort när vi la ner honom. Han gillade inte vagnen om han inte prick skulle sova och har alltid varit svår att söva om ifall han vaknat. Vaknat vid minsta ljud, inte gillat spjälsängen eller att somna själv.
Vi försökte få honom att somna själv när vi satt bredvid men det tog tid. Sedan fick han tre-dagars-feber och vi sov i samma säng och sedan gick det inte. Jag tror inte på att låta barnen ligga och gråta/skrika i flera minuter för att ”vänja dem” så det är inget jag är villig att testa. Jag tror mer på att de är olika och har olika behov.
Lillasyster däremot gillar verkligen vagnen och somnar väldigt snabbt. Hon kan ligga i babygymmet och helt plötsligt slumra till, är inte alls lättväckt (det kan däremot säkert vara en vanesak – när storebror springer och skrattar och busar).