barnresan

Jag läste hos en IVF:are på Instagram att väntetiden på kliniken de fått remiss till i deras stad var upp till 8 månader! Jag vet inte om det var för att det var i en stor stad men känner ändå vilken tur vi haft som fick komma inom 4 månader efter att remissen skickats. Det som är bra är ju att när man väl får komma till kliniken går det snabbt att sätta igång.

Från allra första början gick vi inte till hälsocentralen där vi är listade utan istället till en mottagning som är ansluten till Försäkringskassan och har samma priser som landstinget. Jag kommer ihåg när jag ringde och sköterskan sa att de egentligen inte hade några lediga tider på länge, eller om det var att de inte tog in patienter för att börja IVF-utredning just då, men så tillade hon: ”jag vet inte varför men jag känner verkligen att jag måste göra ett undantag den här gången och ge er en tid”.

Jag vet inte om det gjorde någon skillnad tidsmässigt i det långa loppet men det kändes i alla fall som att de hade mer engagemang än om vi bara gått till hälsocentralen. Det var personalen från mottagningen som ringde upp både mig och min man när vi inte dök upp på tiden de bokat för oss; då det visade sig att kallelserna (som de skickat till både mig och honom) kommit bort i posten. Det tror jag faktiskt inte att hälsocentralen hade gjort. Även om vissa prover togs på sjukhuset eller hälsocentralen så var det mottagningen som sedan skickade vidare remissen till IVF-kliniken. Jag upplevde det lättare att komma i kontakt med personalen där, på en mindre mottagning, än på en större hälsocentral.

Eftersom vi bor i norra Sverige blev vi remitterade till Livio Fertilitetscentrum i Umeå. Jag vet faktiskt inte vilka andra IVF-kliniker det finns; jag känner till några namn men inte så mycket mer eller var de är, eftersom det inte var aktuellt för oss då vi inte bekostar detta privat. Jag har tidigare berättat hur bra vi trivts med personalen i Umeå och det har känts som att vi varit i trygga händer från första början. Vi har alltid blivit fint bemötta och fått allting tydligt förklarat; inga frågor har varit för små, för stora eller för onödiga. Precis som vid vårt bröllop har jag känt att det är så konstigt att dela de största stunderna i livet med personer som man sedan kanske inte kommer träffa igen! Så konstig känsla.

(Bilder från vår vacay i februari!)