barnresan

Att läsa på hur behandlingen går till är det jag mest läst när jag googlat om IVF. Det är dock ganska oundvikligt att lägga märke till forumen där ofrivilligt barnlösa eller IVF:are skriver. Det är så klart jättebra att kunna dela erfarenheter och tankar men det är lätt att det jämförs för mycket och det tycker jag att en ska undvika i alla lägen. Vi är ju alla väldigt olika och just i det här blev det så tydligt när jag läste flera inlägg på rad om sorgen, som jag som sagt inte känner igen mig i. Det är lätt att tänka ”är det fel att jag inte känner så; att jag inte är SÅ ledsen?” men istället tänkte jag bara hur olika vi alla är. Jag är så glad att jag försöker att utgå från mig själv och är trygg i det.

Jag startade den här bloggen av några anledningar. Dels för att jag tycker att IVF-bloggar inte finns i överflöd, dels för att vi så småningom ska berätta för våra familjer och det kan vara kul även för dem att klicka sig hit och läsa. Men också för att många inlägg som jag läst handlar bara om tid och väntan och otroligt mycket orostankar. Vilket jag förstår, men allt däremellan då? Vägen dit och livet under tiden, som ju fortfarande är så mycket mer! ?

För det finns alltid två sätt att se saker på och om en ska fokusera på det positiva eller negativa. Jag ser ju ändå framför mig att vi kommer få barn, att vår IVF kommer lyckas, så jag gör saker som jag gjort även i ”vanlig” väntan – stannar till när jag går förbi barnkläderna och känner lite i smyg, tar då och då fram en liten filt vi har eller köper en happy-lampa som kan passa finfint i kanske-barnrummet… ?