barnresan

Lagom till att jag ringde kliniken förra veckan började mensen. Därför närmar sig det första ultraljudet som kommer bli på dag 10 i cykeln!

Att fortsätta med nästa embryo känns som ett bra val. Vi vet aldrig vad som händer och när det egentligen ”passar”. Jag tänkte att det var perfekt med återföring i samband med min ledighet; några veckor i semesterlunk – hur bra lät inte det för att Pricken skulle fästa och växa? Sedan blev det som det blev och det känns som det inte kunde bli sämre förutsättningar då det blev stress och sorg istället. Allt det här vi inte kan påverka helt enkelt.

Just nu känner jag inte riktigt samma pirr och höga förväntningar som tidigare gånger då det inte gått bra, men jag tror att det kommer när det närmar sig och särskilt när vi väl är på plats i Umeå igen. Känslan just innan vi ska gå in i rummet där återföringen sker är verkligen speciell och där och då, stunden när de sätter Pricken på plats, är det omöjligt att inte hoppas och tro att det ska gå vägen. ❤