barnresan

I går under eftermiddagen ett Umeå-nummer på min mobil. Jag hann bli så nervös – för det är i stort sett bara Livio som ringer mig från Umeå så jag svarade och höll andan.

Och visst var det Livio, som förklarade att ”tyvärr kommer inga återföringar ske under vecka 27”. Inombords kände jag stressen ta fart och tänkte nej nej nej eftersom jag inte alls har koll på vilken vecka det är men jag fick raskt fram kalendern. TACK OCH LOV är det bara vecka 23 just nu och när jag sa att jag väntar mensen vilken dag som helst sa hon att då är det ingen fara – då blir vårt återförande under vecka 26.

Om en får ett sådant samtal kan nog stressen göra att kroppen inte alls vill vara med. I alla fall för mig – jag vet inte hur många gånger mensen varit sen bara för att komma dagen före en planerad långflygning, semester eller en helg i skogen med utedass.

Nu när det närmat sig och det är Den Cykeln så har jag helt klart varit mer nervös över om allt kommer klaffa. Min man är mycket lugnare! Jag tror det är för att det för honom bara är att vänta, medan jag hela tiden ska känna av kroppens signaler och är den som har mer koll på var i månaden vi befinner oss, även om jag hela tiden håller honom väl uppdaterad.

Jag var inne på dag 28 i cykeln i går och på kvällen startade mensen! Jag kunde aldrig tro att jag skulle bli så glad för att behöva stiga upp på nätterna eller för värken från magen och ryggen ner till knäna eller för det lätta illamåendet eller för känslan att bara vilja stanna inne till det värsta är över. Tack kroppen! ?