barnresan

Jag, inte bara otålig utan även lätt hypokondriker i perioder, googlar gärna och läser på om saker för att känna att jag har lite koll på läget. Inget undantag när det gäller detta ämne – IVF. ?

Det är så klart jobbigt när en längtar men inget händer men den djupa sorg som jag läst att många känner har jag inte kunnat relatera till. Det betyder inte att vi längtar och hoppas mindre så klart.

Efter att vi varit på IVF-kliniken så tänkte jag hur som helst att det kunde vara kul/intressant att läsa om andras väg och gick därför in på olika ivf-taggar på Instagram. Tyvärr insåg jag då att det går ju faktiskt inte alltid bra och det lyckas inte alltid på första försöket. Så ledsamt att läsa om personer och par som gjort många försök som inte gått vägen och jag kan omöjligt förstå hur det känns att vara med om ett missfall eller påbörja ytterligare en behandling.

Det här var naivt nog en tanke som inte slagit mig gällande oss. Vi är ju inte där ännu utan tar verkligen en liten etapp i taget och jag försöker just nu njuta av känslan att vi är förväntansfulla och pirriga inför behandlingen istället för att våga tänka på nästa steg. Jag förstår att alla inte kan slå bort mörka tankar lika lätt men jag har jobbat mycket för att inte låta ”katastroftankar” ta över, innan något ens hänt.

Vi ser inte heller biologiska barn som den enda vägen till familj utan känner att vi har mycket kärlek att ge och vet att vi skulle älska ett annat barn prick lika mycket. ?

Allt detta tror jag har gjort att vi är så positiva. Mycket brukar ordnar sig på ett eller annat sätt och det finns så många sätt att få barn på. Det här är vår gemensamma resa och vi vet inte vilken väg den tar oss men vi gör den tillsammans! ?