RUL!

Under veckan som varit var det äntligen dags för vårt rutinultraljud! Jag var väldigt pirrig och lite nervös men det är ju inte så konstigt när man ska få se sitt barn! Nu var det mer än tio veckor sedan vi var på ultraljudet innan inskrivningen, då vi mest såg hjärtat som slog, navelsträngen och… något som inte riktigt liknade en bebis.

Vi hade tid på eftermiddagen så det kändes som en lååång dag! När vi var där så sa hon som gjorde ultraljudet att det inte behöver vara just ett fladdrande när bebisen rör sig utan det kan kännas som att det bubblar i magen – och det har jag känt. Och inte som vanligt bubblande utan något annorlunda. När jag satt på parkeringen och väntade på pappan ilade det till väldigt långt ner också och när vi sedan började titta på bebisen så var den ”upprätt”, så kanske var det en liten kick hen gav mig.

Här är en av bilderna på vår lilla bebis! ❤️ För den som har svårt att se så syns hen snett framifrån och har sina små händer vid ansiktet.

♡

Det var skönt att se lilla filuren och veta att allt växer som det ska. När man gjort IVF så flyttar de inte fram/bak ens beräknade förlossningsdatum (då det redan är så exakt det kan bli) men jag frågade vad hon skulle sagt om vi inte gjort IVF. Då var det 2 dagars skillnad så Pricken håller verkligen den beräknade storleken!
Hon gick igenom hela babykroppen; kollade på huvudet och hjärnan, mätte, kollade hjärtat, njurarna, händer, fötter och former. Moderkakan satt baktill och navelsträngen såg bra ut. Vi hade pratat om det där med kön och ville inte veta där och då, däremot bad vi henne skriva upp vad hon trodde på en lapp. Det skulle vara roligt om vi kunde hålla oss och inte tjuvkika men vi har nog tänkt läsa lappen på julafton!