Header Image

barnresan

Hej! Mars 2018: vår första IVF-behandling. Maj 2019: efter vårt tredje embryo transfer föddes vårt första barn. Juni 2020: vårt andra barn föds utan IVF-behandling! IVF-tankar, bebistid och småbarnsår! Och allt jag tycker är kul och som kretsar runt det här med kids: aktiviteter, böcker, inredning, kläder & leksaker. Kontakt: [email protected] Instagram: barnresan.se

Fredagsbesök hos barnmorskan

Publicerad,

I dag började vi morgonen med att åka till sjukan och hälsa på hos barnmorskan. De började med att kolla blodvärde och så fick jag lämna kissprov.
Sedan tog de blodtrycket, kände på magen och så fick vi lyssna på lilla bebisen!

Dagens resultat:

☆ Jag hade protein och ketoner i kisset; inga stora mängder men det skickades på odling.
☆ Vid inskrivning var blodvärdet 129, på hälsokontrollen jag var på genom jobbet för ungefär två veckor sedan var det 124 och nu låg det på 117. De tyckte att det fortfarande var tillräckligt högt, men hon har också sagt att mellan vecka 20-30 tar barnet en del järn.
☆ Blodtrycket var 89/62 och alltså lite lågt övertryck men jag har inte känt mig svimfärdig eller så, så det var bra ändå.
☆ Bebisens hjärtljud låg vid inskrivningen på 155 och nu på 145.
☆ Jag fick även ett moderskapsintyg som ska skickas ni till Försäkringskassan.
☆ Jag har gått upp ungefär 5 kg totalt hittills.
☆ Jag fick också fylla i FOBS – Fear Of Birth Scale. Det var en linje där jag fick sätta hur lugn/orolig jag är och hur orädd/rädd jag är för förlossningen på en skala 1-10. På båda linjerna satte jag 2.

Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på förlossningen. När vi väntat så länge på att ett barn ens ska vara på väg så blir det nog mer att ta en sak i taget. Det känns också som att oroa sig i onödan – när det är så länge kvar! Å andra sidan betyder det väl att jag inte är särskilt förlossningsrädd. Är man det måste det vara en otrolig stress över om man kommer få sitt kejsarsnitt beviljat. Det är klart att det är lite nervöst när jag väl börjar tänka på förlossningen, men bebisen ska ju ut och jag litar på vården och kommer ta all bedövning som behövs! Jag tror att jag har ganska hög smärttröskel, eller är i alla fall inte rädd för smärtan.
Tyvärr är det oftast de tuffa historierna man hör om, men jag har några i min närhet som det gått jättebra för och som klarat det bra trots att de inte hunnit ta någon bedövning.

Nästa gång vi ska till barnmorskan är i vecka 25 och då kommer vi få information om föräldragrupper/kurser och då börjar man också mäta magen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *