barnresan

På fronten för mig och graviditeten så är det senaste att jag dels varit till sjukhuset och gjort en förlossningsplan och dels varit till MVC igen! Förra veckan var jag till specialistmödravården i grannstan för att prata igenom den kommande förlossningen. Det här är något jag tagit upp hos min barnmorska de senaste gångerna jag varit dit och till slut skickade hon en remiss. När jag skrev om förra besöket skrev jag också om min oro och mina tankar – läs HÄR.

Det var alltså inte ett snitt jag var ute efter – jag vill ju kunna ta hand om vår goda 1-åring i sommar! Inför förra förlossningen litade jag på att kroppen skulle ”veta” vad den ska göra och på att jag skulle orka. Efteråt och inför denna är det som att jag inte alls känner min kropp eller vet hur den kommer fungera. Jag tyckte att jag krystade och tog i allt jag orkade men fick verkligen inte mycket kontakt med de värkarna.

Läkaren jag pratade med sa att även om bebisen kommer med huvudet snett så brukar värkarna göra att det ”rättar till sig” men eftersom jag var så värksvag så hände inte så mycket – vare sig med det eller när jag krystade. Sannolikheten att det ska bli en likadan förlossning igen är inte så stor, om en ser till statistiken för omföderskor. Det var en lättnad att jag fick en förklaring (värksvaghet) istället för att det är vanligt/det är normalt/det kan vi inte säga/det blir så ibland.

De undersökte också och det var inte några missade skador och tyckte att allt läkt väldigt bra. Jag fick spana på bebisen och hon är helt enligt tillväxtkurvan så det blir ingen stor bebis (vilket kan vara en anledning till snitt). Först kände jag att jag ”tog upp tid” för någon annan men det var så skönt att ha varit där. Om än allt inte kommer gå enligt förlossningsplanen så känns det ändå mycket tryggare att ha den här planen. Det är samma med förlossningsbrevet; även om det inte alls blir så, så kan det vara skönt att ha satt lite ord på hur en hoppas och vill att det ska bli.

Planen är i alla fall att:

• optimera latensfas – vid sovdos överväga att gå direkt på sprutan (då tabletterna knappt gjorde något) eller överväga igångsättning.
• tätt följa och tidigt föra förlossningen framåt för att undvika värksvaghet.
• långsamt framfödande (slutskedet alltså).
• erfaren barnmorska både under förlossningen och efteråt om det ska sys.

Nu behöver en inte gå över tiden lika länge men om det varit två veckor som förut så hade de kunnat korta ner den tiden också så att jag blivit igångsatt.

?

På mitt MVC-besök i veckan lyssnade vi på bebisens hjärtljud (ca 134), mätte magen (ligger prick på medelkurvan) och tog blodtryck (89/62). Hb var 112 och jag har slarvat lite med järntabletterna denna gång. Nu ska jag försöka ta 2/dag. Bebisen ligger neråt och är inte fixerad men ”ruckbar”, alltså inte helt rörlig. Så något händer!

?

Annars är foglossningen besvärlig till och från. Har vi sovit sämre eller vaknar i ottan (som är nya grejen) får jag fortare ont. Ofta när det är för- och eftermiddagsvila lägger jag mig också i sängen. Om det blir sövning i vagnen så jag promenerar lite och om vi samma dag åker iväg någonstans så jag lyfter mer, blir det också lätt ont så jag får tänka på vad vi gör om dagarna. Mest håller vi oss hemma. Och det passar ju bra i dessa tider. Får jag önska så är det att lillasyster kommer ut lite tidigare! Det börjar bli trångt där inne nu.