barnresan

I veckan var jag till MVC för kontroll igen. Tidigare har både min man och vår son följt med men pga omständigheterna nu ser de gärna att en kommer själv, så det gjorde jag så klart.

• Hon mätte magen och jag ligger precis ovanför medelkurvan vilket jag vill minnas att jag gjorde under första graviditeten också.
• Bebisens hjärtljud snittade på ca 144.
• Blodtrycket var bra (runt 95/70).

Vi pratade lite om förlossningen som jag känner mig lite orolig för. Jag hade ju inte en dålig förlossning samtidigt som jag tyckte det var ganska jobbigt efteråt. Fick under en ganska lång tid verkligen springa till toaletten för att hinna och det är inte så roligt att höra från sjukvården att det är ”helt normalt” men å andra sidan inte höra någon annan jag känner haft de problemen. På efterkontrollen hade det blivit bättre men min barnmorska tyckte det skulle kollas upp och sa att det inte ska vara så. Allt ska vara och kännas helt återställt. I dag är det näst intill som vanligt och jag behöver inte rusa så fort det trycker på men min stora skräck är att det ska bli samma igen och sedan inte bli bra igen!

Han kom lite snett med huvudet och därför hände det inte så mycket när jag krystade och från att jag var fullt öppen till att han kom (med hjälp av sugklocka) tog det några timmar. En förklaring jag fick var att när barnet då står och trycker på muskulaturen blir det lite syrebrist och muskulaturen blir trött. Jag kände också att jag inte fick till krystvärkarna då de kanske var tredje gång sa ”NU! NU! Så där!!!” medan jag tyckte jag pressade på på samma sätt varje gång.

Det är inte direkt så att jag vill ha ett snitt och jag vet att de inte kan garantera hur denna förlossning kommer bli eller varför det blev som det blev då, men hittills har det känts som att jag inte får något, inget alternativ vilket spär på min oro och nervositet. Jag tycker det är fel att behöva överdriva eller vara svårt traumatiserad för att få komma till någon. Förra besöket skickade i alla fall min barnmorska en remiss så att jag kan få komma och prata med någon – som i sin tur kan avgöra om snitt/inte snitt är aktuellt, men det är ju inte riktigt det jag är ute efter. Jag önskar nog bara att de kunde säga vad det berodde på, om det går göra något annorlunda, prata igenom, bearbeta på rätt sätt och få några verktyg för att jag ska känna mig tryggare inför denna förlossning.