”Mja, kanske, vi får se”

Både under sprutbehandlingen och efter embryoåterföringen tycker jag att det varit lite svårt att planera in saker. Det är en så fin tid här nu för att njuta av vårvinterns sista veckor och åka slalom, längdskidor och skoter och jag vill men vågar inte förrän kliniken gett mig OK (om det nu skulle turas så att Pricken fortfarande är kvar). Jag kanske har tagit det där ta det lugnt-rådet alldeles för bokstavligt men hoppar hellre över vissa aktiviteter just nu för att få känna mig lugn. Det känns mest rätt i magen för mig!

Jag är dålig på att hitta på ursäkter och istället skjuter jag upp svaret när de som inte vet om IVF-resan frågar om vi inte ska med på det ena eller det andra. En sådan grej tog jag tag i i dag och sa istället nej! Ofta tänker jag nog för mycket på det; det krävs det nog inte ens en förklaring utan det räcker med att säga att det inte riktigt passar just nu.

Medan allt är så oklart är det också skönt att inte ha så mycket på schemat! Angående blödningen så kom det vid ett tillfälle i går kväll ganska mycket och i dag är det mer som en mens. Nu har jag mindre värk än tidigare i veckan. Jag vill helst bara att det ska bli måndag så vi får ta testet och ringa kliniken och antingen få veta hur vi går vidare med nästa prick (med tanke på blödningen) eller få veta varför det är så mycket.

Vi blir så klart besvikna om testet på måndag är negativt men som jag skrivit tidigare så är det ändå en lättnad att vi har i frysen – något av våra embryon borde klara en upptining!