barnresan

Förlossningsberättelsen!

Vi har en väldigt nöjd bebis och hon sover bäst en förstås (som de flesta nyfödda) och med en snabb 1-åring på det, som nyligen lärt sig gå och vill upptäcka allt, blir det inte mycket aktivitet här just nu. I alla fall kommer här en förlossningsberättelse, denna gång gick det betydligt fortare än med storebror (då det gick 1 vecka från det att slemproppen började lossna till att han föddes, efter några dagars latensfas med jobbiga värkar).

En torsdag kväll funderade baby papan på om han skulle åka iväg och träna eller inte. Det blev att han for, men han skulle ha telefonen nära så han skulle se om jag ringde. Det kändes däremot inte så troligt att det skulle sätta igång just då, eftersom det var ett tag kvar till BF och jag inte känt något.

Ändå hände något där jag satt i soffan, lätta förvärkar som kom då och då. De blev värre under natten, kom med ca 6 minuters mellanrum och jag sov ingenting mellan kl 23-05, då det stannade av.

Under fredagen hade jag ungefär en värk i timmen, fortfarande ganska lindriga. Följande natt fick jag sova och på lördagen var det återigen en värk i timmen. Det gjorde inte olidligt ont men ändå så jag fick stanna upp och andas mig genom dem och ju mer tiden gick, desto värre blev dem. Jag hade tidigare pratat med förlossningen som sa att jag kunde komma in för koll när det var 2 värkar på 10 minuter, eftersom vi behövde ordna med barnvakt och har en bit att åka. Många säger ju att en märker när det är “riktiga” värkar men för mig gjorde latensfasen riktigt ont förra gången. Det gjorde lika ont när jag var 1 cm öppen som när jag var 6 cm öppen och bara det tog tre dagar. Jag tycker därför det är svårt att veta när en är redo för att åka in.

Vid kl 22 beslutade vi oss för att ringa in barnvakterna och åkte mot sjukan, för att kolla om det ens hänt något. Jag var öppen ca 2 cm med nästan utplånad tapp. Värkarna var inte så regelbundna där och då men jag blev erbjuden att bada och sedan göra CTG och undersökas igen. Efter 2 timmars bad hade det inte hänt något alls, förutom att värkarna försvunnit helt. Ganska skönt att slippa ha ont! Jag fick sovdos och då klockan var halv fyra på morgonen valde vi att stanna kvar på patienthotellet.

Det blev några timmars sömn, frukost och sedan tänkte vi åka hem då värkarna var glesa under morgonen. När vi ändå var på plats gick vi tillbaka till förlossningen för en sista koll. 5 cm och utplånad tapp! Mitt blodtryck som varit så lågt under graviditeten (ca 90/70) var 128/70. Jag blev lite orolig när det ändå höjts tvärt men barnmorskan tyckte det var ett bra tryck.

Det kändes mycket mer när hon undersökte så jag misstänker att hon medvetet irriterade lite. Barnmorskan ville inte att vi skulle åka hem utan vi fick gå och äta lunch och skulle sedan komma tillbaka. Precis som förra förlossningen började jag gråta när hon sa det, sådan lättnad att veta att det är på gång och att få stanna! Värkarna kom igång igen och väl på förlossningen hade de gjort i ordning ett rum åt oss. Jag fick göra CTG ytterligare en gång och var 6 cm öppen.

I min förlossningsplan stod det att jag gärna ville att de skulle försöka föra allt framåt istället för att stanna av allt, och att jag önskade erfarna barnmorskor och jag upplevde att de tagit till sig det som stod. Just barnmorskan under förlossningen kände jag mig väldigt trygg med! Hon gav mig lavemang dels för att tömma tarmen men även för att det ju är ett klassiskt knep för att sätta igång allt.

När krystvärkarna började förra förlossningen gav de mig ingen mer bedövning/kopplade bort den och därför tänkte jag försöka härda ut med lustgasen de sista cm denna gång. Efter en timme tog hon hål på hinnorna och då kom värkarna TÄTT. Jag ångrade mig snabbt och hon kallade på läkaren för att ge mig epiduralen.
Ytterligare 20 min senare var jag fullt öppen och började må illa – ett tecken förra gången att krystvärkarna var runt hörnet. Mycket riktigt; när hon kollade var det bara att glömma bedövningen och börja krysta.

Det hände verkligen något när jag krystade också (till skillnad från förra förlossningen då jag inte hade kontakt med krystvärkarna) och 30 minuter senare (men vad som där och då kändes som en evighet där jag bara ville ta lustgasen med mig och ge upp) föddes gulligaste lilla tjejen!

Efteråt är jag förstås glad över att jag inte hann ta epidural, när allt gick så fort. Personligen vill jag inte ha ont i onödan utan tar gärna allt jag kan få som lindrar, men den hjälper ju inte riktigt mot krystvärkarna.
Även om det inte finns några bevis att klipp minskar risken att spricka, så valde jag ett klipp och när jag blivit sydd och vi myst med nya favvobruttan var jag var ganska snart upp och duschade, kunde kissa och var sååå mycket piggare och fräschare än efter första förlossningen. Jag hade knappt ont?!

Från att vi fick rummet till födsel tog det ca 4 timmar. Vilken förlossningsrevansch! Jag var riktigt färdig med att vara gravid, inte orka och inte kunna göra saker så det var otroligt skönt att hon kom lite tidigare också.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats