barnresan

Här kommer nu del 2 av 2, av förlossningsberättelsen! Här är del 1.

?

Klockan hade blivit 15.30 när vi blev inskrivna och jag fick byta om och prova lustgasen som verkligen hjälpte under dessa värkar i öppningsfasen. Jag fick också antibiotika för GBS:en. Eftersom jag badat hela morgonen och dessutom var så trött tyckte både jag och barnmorskan att det var bättre att skippa att bada på sjukan och istället satsa på att få epiduralen för att få paus från smärtan.

Epiduralen fick jag strax före kl 18 och den gjorde inte ont alls! Läkaren som satte den var väldigt snabb, rolig och pratade på. Det jag tyckte var lite läskigt var att det kändes att något var inne i kroppen bakom ryggen. Det var i alla fall ljuvligt att få vara utan smärta! Sedan tog de hål på hinnan och då var jag öppen 7 cm.

Jag fick lite höjd temperatur och bebisens hjärtljud gick upp. Därför tog de blodprov på hans huvud för att se så det inte var pga syrebrist hos honom, men han mådde prima där inne. De satte värkstimulerande dropp och jag öppnade mig ganska bra fram till sista cm som tog drygt 2,5 timmar. Det var en svullen kant vid livmoderns öppning som de fick hjälpa till att trycka undan under en värk. Klockan 22.50 var jag helt öppen.

Värkarna som började då var något helt annat. Här tog de bort epiduralen och jag stod på knä och lutade mig mot sänggaveln och somnade mellan värkarna med lustgasen i ansiktet. Det tog ungefär 3,5 timmar till innan de sa att det var dags att verkligen krysta, även om de här värkarna kändes på samma sätt och inte gick att hålla emot. När jag läser på partogrammet som visar hur förlossningen gick till så hade han då passerat spinae (knölarna i bäckenet som bebisen ska passera då man kan börja må illa).

När det var dags att krysta var det ett rejält tryck istället för smärta och det var skönt att bara få pressa på och möta dessa värkar på ett helt annat sätt. Det var förstås inte behagligt men vi var äntligen i slutskedet av förlossningen! Däremot gick det sakta för bebisen att ta sig ut och en läkare kom och diskuterade sugklocka och jag valde att be om det. Bebisen mådde fortfarande fint men för att jag var så trött och det tog så lång tid.

Så de gjorde ett klipp och när sugklockan var på plats hjälpte barnmorskan till att trycka lätt på magen. Strax före halv 3 kom vår kille! Utdrivningsfasen tog väldigt lång för mig (4,5 timmar från att jag var helt öppen varav över 1 timme var de sista krystvärkarna) och det visade sig att han inte kom helt rakt med huvudet och det var därför det tog länge. När vi senare pratade med läkaren skulle det tagit ganska mycket längre tid utan sugklockan.

Vår bebis hade fin färg och skrek direkt så vi fick ha honom på mitt bröst hela tiden. Så obeskrivlig känsla att ha sitt barn hos sig för första gången och se hur han såg ut; han vi väntat så länge på! ??? Så rysligt söt (så klart) och självklar!

Efterbördsskedet märkte jag knappt av alls. Det var bara att ”krysta” lite lätt medan hon hjälpte moderkakan att komma ut. Efter att jag blivit sydd fick vi den beryktade första-fikat för att fira och jag duschade. När klockan närmade sig 06 fick vi gå till BB med vår nya familjemedlem!