barnresan

I dag bar det alltså av till Umeå igen! Denna gång gjorde vi ingen längre utflykt utan åkte 3 timmar innan vår tid.

Efter ett tag stannade vi för lunch.

Det blev sushi! Råvara (tidigare SushiBar) är inte mitt favorit-sushihak men ändå gott. Jag valde en mixad vegetarisk meny.

☆

Sedan gasade vi vidare; hade precis lyssnat klart på Jonas Waltelius sommarprat så då tyckte vi att Sara Danius var näst på tur.

Vi kom fram och fick direkt gå till rummet så att jag kunde svida om till den nu välbekanta IVF-klädseln; den förtjusande särken, knästrumporna och skyddsmössan.

☆

Att de inte ringt under dagen var väldigt skönt! Om de ringer betyder det nämligen att upptiningen inte gått bra. Till vår glädje hade det första embryot hade klarat det.

Det betyder att vi har tre embryon kvar i frysen.

Från det att vi gick in i behandlingsrummet till att vi kom ut tog det drygt sju minuter. Det känns mindre pirrigt nu när vi gjort det här förr men det är omöjligt att inte bli lite glad när de säger hur fint embryot är, omöjligt att inte vara snabb med kameran och fota vad som kan vara framtidsbebisen och omöjligt att inte hoppas att nu – nu händer det. Och det är väl tur – att hoppet finns där!

☆

Här är hen – Pricken, arbetsnamnet på våra embryon, är det vita där i mitten! På perfekt plats, sa läkaren.

Läkaren som gjorde förra återföringen sa att det inte är själva embryot en ser, då det är alldeles för litet för att se, utan att det är vätskan som embryot är i. Jag tycker hur som helst att det känns fint att tänka att det är Pricken (vilket det ju faktiskt ändå är) så vi kan ta fram ultraljudsbilden och hoppas lite extra ibland.

☆

På väg ut köpte vi med oss fika från ett kafé på sjukan. Vi blir mindre och mindre försiktiga och ”smygiga” och jag tror att om vi skulle träffa någon vi känner skulle det bara vara en lättnad att säga som det är istället för att hitta på någon knasig ursäkt.

Nu håller vi våra tummar igen och väntar på testdagen! ?