Det är nu en dryg månad kvar till behandlingen börjar. Eftersom det är något helt nytt så kan jag inte riktigt föreställa mig den.
Det finns säkert flera biverkningar, det har jag faktiskt inte kollat upp (stay positive!), men läkaren vi träffade berättade att risken finns att en blir överstimulerad. Det innebär att äggstockarna svarar kraftigt på hormonstimuleringen. Även om jag inte oroar mig så vet jag att det finns en annan sida och att jag kanske inte kommer må toppen av sprutorna. Jag är väldigt känslig för hormoner i allmänhet men tänker att en sådan här gång känns det oundvikligt att en inte påverkas alls. Det blir mycket som händer i kroppen trots att det inte är under så lång tid.
Under behandlingen görs minst två ultraljud för att se hur allt ser ut och hur det går. Oftast börjar symptomen visa sig i slutet av behandlingen och det verkar som att många gånger går det ändå bra att göra äggplock men att ett eventuellt återförande sker senare och befruktade ägg blir nedfrysta i väntan på att en ska bli frisk från överstimuleringen, då en graviditet ofta gör att det förvärras.
Det är tyvärr inga picknick-i-parken-symptom utan magen svullnar för att vätska samlas i buken, en blir illamående och kan få svårt att andas. Det kan bli väldigt allvarligt men i och med att de gör ultraljuden och att det är symptom som är omöjliga att missa, så litar jag helt på att de vi kommer träffa upptäcker det i tid och kan sin sak.
Nästan varje gång som det skrivs om sjukvården är det något dåligt och jag håller med om att den på många punkter skulle kunna förbättras en hel del, men jag känner att jag kan inte göra så mycket mer än att tro att vi är i goda händer! ☆
Senaste kommentarer