Förut, särskilt i skolan, kunde jag tänka att det vore så skönt att bara bli liiite sjuk; tillräckligt för att vara hemma men ändå pigg nog att orka pyssla om mig själv och ligga i soffan och bara vara. Det är ju bara det att för att göra det måste man ändå vara ganska frisk – och då stannar man ju inte hemma. Sedan är det faktiskt inte alls det minsta härligt att vara sjuk, inte ens om det bara är lite, så det gäller att vara försiktig med vad en önskar sig. Nu för tiden tänker jag mer att det vore så skönt med någon ledig dag här och där istället.
Jag har i alla fall varit så lättad över att ha lyckats vara frisk hela januari och hela februari när både influensa och kräksjuka härjat hos så många. Kräkis är det absolut värsta jag vet av årets standardvirus.
Men i tisdags, då hände det. Åkte hem tidigare från jobbet och blev sängliggandes med febran, illamående och ont i magen. Till skillnad från andras skräckhistorier om vinterkräkis så stannade det lyckligtvis vid det men i tisdags och onsdags kände jag mig ändå alldeles för trött, svag och ynklig för att njuta av min favoritserie där jag låg och frös, svettades, halvsov och åt lite äpple om vartannat.
I går mådde jag inte illa direkt jag ätit eller legat eller suttit eller stått och tog till och med en dusch! I dag känner jag mig helt back on track, även om jag är lite spak efter att inte fått i mig så mycket mat de senaste dagarna. Så tacksam över att vara så frisk som jag är och så tacksam över min underbara man som är expert på att pyssla om en sjuk fru! ❤
Senaste kommentarer